idag har jag putsat på denna fina skönhet. för er icke hästmänniskor är det en sadel. jag ska nämligen sälja denna dyrt så jag kan bli rik. mohahaha.
nu kanske ni undrar varför jag har en dammig sadel i garaget...
det var nämligen så att när jag var 14 år fick jag en ponny som hette Grasse (<3)
han var såhär fin med jättelång man och såg galen och vild ut med världens snällaste ögon.
dagen jag fick honom var den bästa dagen i mitt liv.
i bara grimma och utan sadel red vi ofta. mest red vi ut i skogen och lekte att vi var cowboys i vår westernsadel (true story), hoppade över gamla stockar och skenade över fälten. han var nämligen snabbare än alla stora hästar i stallet.
men en dag på ett fält så betedde han sig konstigt när vi red så jag hoppade av och frågade var det var. jag fick tyvärr inget svar, det hade gjort saken betydligt lättare...
ett och ett halvt år senare dog grasse.
nu är det denna bild jag ser varje gång innan jag somnar. jag drömmer om grasse jätteofta och om jag fick önska mig vad som hällst i hela världen är det att få tillbaka honom.
han var den finaste ponnyn i hela världen och jag gillade honom så mycket att det gjorde ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar