....ibland när jag är ensam hemma en längre tid. typ en hel dag eftersom pappa jobbar och ens bror är i Paris och sin syster hos mamma och ingen kommer och äter middag så jag lagar en soppa på resterna i kylen och ser tusen avsnitt av en serie i kvällen och går knappt utanför mitt rum. då kan jag komma på mig själv med att inte ha pratat på hela dagen. jag har gått runt och tänkt och tänkt men inte ett enda ljud har jag sagt. blir så himla rädd att jag ska ha tappat rösten så jag tänker fort att jag måste säga nått så jag vet att det inte är nått fel. men då får jag också lite ångest över vad jag sa säga. jag kan ju liksom inte bara säga bhlaaa. så då tänker jag på vad jag ska säga hur länge som helst. eller om jag ska sjunga, nynna lite kanske. jag kommer aldrig på nått viktigt så det brukar sluta med att jag går upp till rut och härmar henne.
"ohhhiiiiiiii ohhhiiiiiiii ohhiiiii"
och hon svarar:
"ohii ohhhhhiiii ooohhhhhiii"
och sen känns allt mycket bättre.
solrosgatans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar