det är nämligen så att jag har, av en väldigt oklar tanke som numera ligger långt borta, anmält mig till tjejmilen.
jag som aldrig sprungit en mil. jag stapplar runt femman med nöd och näppa. herregud. vill kräkas när jag springer och jag tror till och med att jag hatar att springa. endel tycker det är "så himla skönt". jag får mest ont överallt.
förlåt om jag låter bitter. det är bara det att jag verkligen är det för tillfället. allt är så himla trååååkigt.
men nu ska det bli ändring på det.
jag har nämligen börjat med projektet "man måste testa allt, annars får man ingenting veta". mer om det nästa gång.
sen sist jag blogga har jag hunnit med en hel del faktiskt....
sen tog jag studenten! först va jag såhär glad...
sen blev jag sjukt ledsen. då förstod jag inte varför. men det vet jag nu. det suger att bli stor. jag vill gå i skolan för alltid med mina vänner. jag vill inte laga mat eller diska, framför allt inte jobba.
och på min sjukt feta studentmössa stod det DJ em. men folk trodde det stod "diem" och fråga om det stod "carpe" på framsidan. jag höll seriöst på att dö.
numera har jag röda toppar. ett tappert försök att liva upp stämningen i mitt liv. det blev faktiskt bättre i några dagar.. tills färgen nu sakta håller på att försvinna.
juste. keps är det nya för mig. uppenbarligen denna pose oxå.
ha det fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar